love
Jag vet inte....
Jag har en dal just nu i livet... Inte mycket som går bra känns det som när något så stort går fel så känns allt sämst.
Jag tycker inte om att prata om hemska saker med folk speciellt inte min familj. Jag vet inte varför känns inte som att man vill lägga det på dem, de känner ju likadant. Jag vill vara en stark person.
Det känns fel om ni skulle tycka synd om mig eftersom det är inte mig det är synd om, det är gustav det är synd om. Jag mår inte så bra just nu men det går över och vidare. Gustav går inte vidare. Så fråga gärna inte hur jag mår för jag tycker inte om att ljuga, men orkar heller inte ta upp de. För svarar man nej så får man följd frågor.
Nina hon kan få prata av sig hos mig för det kan hon behöva men annras får jag nog hålla det om mig.
Jag har tänk på att folk hela tiden dör runt mig... Jag tänkte varne er för att vara med mig för det men kom på att det kanske blir jag snart... Thilda sa idag att hon hade bara 3 4 delar av sitt liv kvar. Men sånt vet man ju inte, det kan lika gärna ta slut imorgon.
Denna dag har jag tänk på mitt liv, jag ska leva en dag i sänder men man måste ju ändå planera saker för att få vardagen rolig. Det gäller bara att man inte ser fram emot det hela tiden utan lever i nu:et.
Vet inte vad jag ska skriva nu, jag tänker på alla på familjen. Jag har bestämmt mig för att något bra ska komma ut av detta ialf vilket är att jag ska bli en snällare människa. Eftersom Gustav var den snällaste i världen måste det leva vidare. Världen saknar snälla människor oskyldiga människor. Jag vill ha fler.
<3 <3 <3 <3 <3
