Queen of the internet

Vi är väl lite emotionellavarks i familjen nu. Man vet aldrig när tankarna slår till.
Det var musikvideoinspelning på cheeren idag. Det hade varit jätte roligt att vara med. Och jag känner att jag förstörde eftersom att jag inte var med. Dock löser det sig alltid. Vet inte hur jag ska göra med träningarna i veckan jag känner att jag vill träna och det kan vara bra att tänka på annat men samtidigt så vill jag inte gå vidare på en gång heller.
Jag har sjukanmält mig till jobbet imorgon, det e ju bemötandet av gästen som är viktigast kul att höra:
Hej snyft* välkommendetgårbra snyft* aaat-t-t beställa.

Det var mammas mamma som försvann. Det är inte samma sak med mamma och mormor, även om det tar hårt på mig så hade det tagit ännu hårade om det hade varit mamma. Då vet jag inte om jag hade kunnat leva vidare, jag kan inte tänka mig ett liv utan mamma. Då tänker jag att mamma har levt ännu längre med sin mamma förstå vad mycket dem har gått igenom! Det är helt okej för mamma att inte heller vilja gå vidare på en gång. Hon vet att jag finns här också.

Jag undrar hur Buster tar detta, han vet om det och mamma har chattat med honom men det är ju lite svårt när han är i austarlien.  Mardrömsresa för han... Kussen Gustav och mormor.

Läste muttan blogg idag också.. sitter ganska mycket framför datan och tittar runt, finns inte så mycket annat att göra måste ju sitta på mitt rum ganska mycket eftersom sockan enbart får vara här... Jag ska förmodligen flytta ner till Busters rum imorgon så att pelle kan sluta äta sina tabletter. Vi ska fixa DVD:N och lite annat så att jag överlever. Men ialf, lite nyfiken på vad hhon ska berätta när det finns tid, det e väl bara skvaller men det e de jag älskar det e de jag pratar om :P Jag vet att du finns, jag vet även att Denisa och Johanna finns där om jag behöver er. Det är bra att ni visar ert stöd.
Ska även tacka elli som också visat sitt stöd.

Sockan är en speciell-katt:
Hon är halvtrakad eftersom  hon fick så mycket tovor på senare tiden då mormor åkte in på sjukhuset och allt.
Hon spinner så fort man ens rör henne.
Hon är lite skitsofren och kan bitas men bara varnhugg så man känner inte att hon bits och det blir inga märken...hittills. Man blir bara lite ööhh va? rädd.. :P

Mormor, jag har tänkt. Jag var med igår, men jag har fortfarande bara fattat i peroder. När jag kom dit igår så var det ju inte mormor som låg där i sängen, det var en gammal tant som kämpade för sitt liv för att andas. Det gick så fort... Jag kom dit runt tjugoöver fyra eller något. Vid kvart över fem konstaterades hon som död. Men klackan var typ 17-18 över. Tiden gick ialf så himla fort. Alla säger ju att man hör och känner att folk e där även om man inte är helt medvetande.
Jag vet att hon kände oss där och hon hörde att jag hälsa på henne. Hur skulle hon kunna vara så borta att honinte skulle kännt oss hon kämpade ju för att andas, men hon gjorde det själv utan sladdar och sådant. Det betyder ju att hon visste vad hon skulle göra.

Nu gråter jag igen, det e jobbigt just nu det är det och man vet inte vad man ska göra, vad man vill, vad man inte vill, ma vet ingen ting. Mamma känner sig tom. Jag känner mig full av sorg jag vet inte hur jag ska tackla allt hur jag ska tackal dessa tillfällen när jag inser vad som hänt. Samtidigt gör jag inte det nu så kommer det sen. Kommer nog gråta några nätter nu. Tur att man har sockan här... det enda hon är att ligga i sängen...hon tar mer plats än mig.
Att ha sockan här ät som en bit av mormor, sockan är mormors största kärlek, hade det hänt sockan något så hade nog mormor dragit med tidigare. Men nu e socka kvar och en del av mormor.
När man inte är med en människa varje dag så tänker man att man ser dem snart igen men när man vet att det inte är så och tänker på högtiderna som dem brukar vara med på så vet man att dem kommer inte igen. Jag sitter här och gråter men vill inte sluta skriva, det finns så mycket jag vill skriva bara för att skriva av mig. Men jag vet inte.  Jag vet inte.

Xxx