Queen of the internet

'Jag har precis varit på sjukhuset.
Jag har just varit med min mormor för sista gången. Jag var med henne hela vägen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva så det blir mest en massa bokstäver bara... Men jag vill skriva av mig för jag orkar inte prata så mycket nu...
Man behöver sina vänner men man vet inte riktigt när för just nu vil jag bara vara själv och stänga in mig i en liten låda. Jag vet inte varför.
Det känns som att jag är allt för van vid detta, man kan aldrig bli van men det har hänt för mycket hos min familj. Just nu bryr jag mig inte om att jag inte är stark. Alla runt om mig dör. Jag har NU insett att vem som helst kan dö när som helst.
Jag trodde redan innan att jag visste det men tydligen inte.
Jag var hos mormor i förrgår. Hon var sjuk men kunde prata och le. Hon behövde ju hjälp med de mesta men hon kunde göra saker själv. Idag skulle vi ha pratat om hur allt skulle gå till när hon kom hem från sjukhuset.  Men så här såg dagen ut.

Mamma ringde till sjukhuset vid typ 11 för att höra hur det var med mormor. Hon hade haft en stroke på natten. De sa till mamma att hon borde åka dit om hon ville träffa mormor.
Jag jobbade idag, precis när jag slutade ringe det på telefonen, det var mamma. Hon var ledsen. Hon sa att hon var hos mormor och det var inte så långt kvar. Hon berättade att mormor ser inte riktigt ut som hon brukar och att hon är sjukare, var berädd på att mormor inte ser ut som hon brukar.

Man kan inte förbereda sig på att någon inte ser ut som den brukar. Man ser ändå den människan man är van att se framför sig tills man ser de med egna ögon. 
Mormor hade svårt att andas. Hon kämpade verkligen. Vi var där, mamma, jag, pelle, Kit och Göran.
Mormor kände att vi var där. Hon ville ha oss där, hon blev alltid glad när jag kom. Mamma åka ofta till mormor, jag följde bara med ibland.
Jag tycker om att jag var där idag för att jag vet att hon kände mig och hon är en person som gillar människor hon tycker om. Hon bodde själv med sockan.
Jag vet inte allt blir bara rörigare och rörigare av avd jag skriver. Men jag gråter hela tiden och ser inte vad jag skrevier och måste sluta skriva hela tiden.
Jag har inte riktigt förstått allt än fast att jag var där. Jag förstår i perioder... Jag får gråt attaker.

Just nu bor sockan hos mig eftersom hon inte har någon stans att bo. Dock vet jag inte vad vi ska göra med henne eftersom pelle och patrik inte tål henne.
När jag kom hem från sjukhuset ville jag bara ha en kram fast jag ville inte träffa någon. Den jag ville prata med var MFPM ( konstigtkodord) men ändå gjorde jag inte det, eftersom det hade varit fel, vet inte varför jag ville heller. Det hade varit fel som sagt. 

Ja, jag vet inte vad jag ska göra nu... Jag e bara så ledsen....

Xx